Situationen i skolan

Jag trodde att det hade blivit bättre med agan.

För att förstå hur agasituationen (och dess svårigheter), se detta blogginlägg: http://www.jonastravel.blogspot.com/2011/11/varfor-rektorn-pa-skolan-agar-sina.html

Idag åkte jag, Agnes och Jonathan hem med Herr Langa, rektorn på skolan jag jobbar på. När vi hade kört i en kokhet bil i 10 minuter går det en grupp ungar på samma sidan vägen som oss - och när vi närmar oss bestämmer sig en av tjejerna i gruppen att det är en skitkul idé att knuffa ut en annan tjej på vägen framför bilen. Vi hinner veja med ganska god marginal, men rektorn blir vansinnig. Han vänder bilen, kör tillbaka till gruppen med barn och ropar till sig tjejen som knuffade den andra tjejen. När hon börjar närma sig honom börjar han ta av sig sitt bälte - och jag upplevde en känsla jag aldrig upplevt tidigare. Framför mig sker någonting som i min värld bara sker på film - en stor, 50+ gammal man tar av sig bältet för att diciplinera en 14 årig tjej, tre rapp med bältet så är det över.

Jag är i chock, slits mellan total vrede, skam och hopplöshet över det som just skett - och då är jag inte ens den som blivit slagen. Jag är den unga, vita, svenska killen som satt och tittade på.

Saker som "om vi inte har en bra relation med rektorn" och "du visste inte vad som skulle hända, du kunde inte stoppat det" flyger omkring i mitt huvud - men nu i retrospekt känns det bara som bullshit. Nej, jag begår inte samma brott som rektorn som slår - men jag har all möjlighet, kraft och skyldighet att ingripa när någon framför mig blir slagen. Frågan är jävligt mycket mer komplicerad än vad jag gör den till nu - men nästa gång (förhoppningsvis blir det ingen nästa gång, men han kommer ju inte sluta att aga barnen) tänker jag inte sitta tyst och bara låta något sånt hända. Jag vill inte vara en person som accepterar sånt, oavsett situation. Det han gör går emot allting jag vet och känner när det gäller barn och uppfostran - och jag vill inte vara någon som bara låter det vara. Jag vet att jag inte kommer att få honom att sluta slå barn, men jag kan undvika att barn blir slagna (om än bara en gång) - och jag kan få honom att tänka.

Händelsen följdes av en ganska hetsig bildiskussion som varade i ca 30 minuter - som kan sammanfattas med att jag var jävligt arg men samlad.. Om ni vill veta mer om hans motiv och tankar och hur jag, Agnes och Jonathan resonerade kan jag ta det en annan gång (på begäran).

I andra nyheter så har jag och Jonathan nu en timme i veckan med årskurs 7. Vi har kommit fram till att det absolut största problemet i skolan är att ungarna inte förstår engelska - det språk som hela deras utbildning bygger på. Vi ska därför jobba väldigt mycket med läsförståelse och matte-läsförståelse, t.ex. mattekluringar. Vi tror att med mycket läsförståelse, eget tänk och mattetal som bygger på läsförståelse kanske ger dessa ungar en chans att faktiskt klara sin utbildning. Tyvärr har vi bara max 14 lektioner med dem, så vi ska jobba mot, men inte förvänta, mirakel. Kanske får vi in mobiltelefonerna i det hela också! Ungarna älskar dem verkligen - svårigheten är att inte använda dem "bara för att".

I årskurs 12 har vi nu pratat med två lärare och vi ska ha s.k "mobile-learning" lektioner med dem inom en månad. Tillsammans med lärarna ska vi förbereda PowerPoints och videor som eleverna ska använda under en lektion. Det kommer bli otroligt bra! På måndag ger vi ut 25 mobiltelefoner till hela årskursen, fylld med ca 1.8 gigabyte med videor, dokument, powerpoints och dylikt om poesi, ränta, evolution, preventivmedel, mitos, the Millenium Development Goals och mycket, mycket mer.

Agnes har kommit till Mafikeng - och min vardag har blivit otroligt mycket bättre. Inte för att jag behöver någonting annat i livet än Jonathan (tänk Whitney Houston - I will always love you), men det är verkligen otroligt skönt att hon är här. Vi ska fira 2 år tillsammans medans hon är här.. Sjukt? Sjukt. Jag har i alla fall fått vara världens lyckligaste (tillsammans med alla andra världens lyckligaste som känner lika dant) i två år.

Vi får inte längre laga mat i köket vi använt i 4 månader - för att lodgen har egentligen ingen self-catering - och de var tvunga att säga nej till ett par (svart par) vilket gjorde att det gick rykten runt personalen om att vi bara fick laga mat för att vi är vita.. Nu äter vi Nando's (skitgod snabbmat som är halvnyttig) 4-5 gånger i veckan - fyller ut med müsli och yoghurt!

Livet är i Sydafrika är så sjukt annorlunda, på alla sätt. Jag känner trots allt att livet är ganska bra. Jag jobbar med något jag brinner för, och jag är med om saker jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Om ni har några tankar och känslor kring något av det här så får ni jättegärna kommentera!

Jag saknar er alla, men vi ses om bara fyra månader :)

TL;DR Jobbet är bra, Agnes är bra, rektorn är dålig och efterbliven - men sköter sitt jobb ganska bra annars (?), vi har ingenstans och laga mat och.. livet är ganska bra ändå :)

Med älskande hälsningar
Jonas

Full rulle igen!

Godafton ömma bloggläsare.

Det första jag vill förmedla är att jag tänker på vilka människor som faktiskt läser min blogg. Jag tänker på många av mina vänner och bekanta, förmodligen för många, sitta framför datorskärmen läsandes min blogg. Om du läser detta är du uppenbarligen en av de trogna - en av de som jag hade rätt (eller fel?) om. Tack!

Det andra jag vill förmedla är att det är otroligt kul när saker går som man tänkt sig, vare sig om man gömmer sig bakom någonting och lyckas skrämma livet ur sin kompis eller en Mobile Learning workshop som man jobbat på i flera månader. Framför mig nu sitter det elva extatiska lärare med mobiler i hand, och har hur kul som helst. En av dem råkade just skicka en bild till min dator via bluetooth - och jag tänker låta den tala för sig själv:

 

I vårt (Mitt, Jonathans och Thabang) brainstormande har vi insett att det bästa vi kan göra för den här skolan är att få lärarna engagerade, intresserade och fullständigt galna i Mobile Learning. Visst, vi kan göra jättestor skillnad för ett gäng elever fram tills Juni - men dessa lärare kan göra skillnad för tusentals av skolans elever i år framöver. Hela syftet med de resterande fyra månaderna är att få lärarna helt självständiga ifrån oss. När (om :s) vi lyckas med det, då har vi gjort riktig, lånvarig och hållbar skillnad.

Mer kommer sen! Det är kul att blogga igen. För er som inte är medvetna än - att ta ut visdomständer är hur kul som helst. Ben & Jerry's får en helt ny dimension av smaker..

/Jonas