Sista inlägget

Hej ömma läsare,

detta är mitt sista blogginlägg. Jag startade bloggen eftersom människor var intresserade att veta vad jag härjade runt med här nere i Mafiken - och jag orkade inte berätta om samma saker hela tiden.. När jag åker hem försvinner den aspekten, och bloggen likaså!

Jag tänkte nog sammanfatta vad jag har gjort här nere de senaste månaderna. Vissa saker kanske ni får fråga om (tänker inte gå in jättenoga på varje sak). Det blir lika mycket en sammanfattning för mig som för er! Hoppas att det sista inlägget är intresseväckande!

1. Organiserat ett bibliotek

Före

                                             Efter!










Typ i alla fall.. Sen vi byggde upp biblioteket har vi lånat ut över 400 böcker på både Engelska och Setswana. Många elever har kommit till biblioteket för att få använda sökmotorn på datorn, och vi har kunnat hjälpa eleverna när de kommit till biblioteket för att få hjälp med uppgifter. Biblioteket har nog varit den mest synliga förändringen. Förut hade de inte ett bibliotek, nu har de det. Både elever och lärare har reagerat väldigt positivt jämtemot biblioteket - och vi har försökt vårt bästa med att efterlämna ett biblioteksystem som kan drivas av skolan själv även efter att vi åker.

2. Lärt mig surfa

Tyvärr har jag inga bilder just nu - men det är asballt att surfa. Detta lärde jag mig i Kapstaden eftersom det inte finns så mycket vatten i Mafikeng!

3. Byggt upp ett "Mobile Learning" system på skolan

Mellan november och Februari så samlade och laddade vi ner sammanlagt 3.5GB av filmer, dokument, PDFer och powerpoints. Efter vi hade gjort detta laddade vi upp informationen på SD-kort som eleverna kunde använda i mobilerna de fått av projektet. Vi sammarbetade med lärarna för att ta reda på vilka ämnen de ville ha (så att det var i linje med den sydafrikanska läroplanen), och för att veta vilka filmer vi laddat ner som var bra och vilka som vi inte behövde.

Alla problem och idéer vi haft om telefonerna under dessa 7 månader är nedskrivna inför nästa projekt, så att de som tar över projektet och till och med nya skolor kan starta upp nya mobile-learning projekt med så lite problem som möjligt. Vi har också brännt CD-skivor till "Northwest Department of Education" fylld med dessa 3.5GB så att de undersöka om man kan sprida innehållet och/eller mobile Learning till fler skolor.

4. Blivit en jävel på squash

Ni i Sverige kan bring it on säger jag bara. Eftersom det finns totalt 0 andra saker att göra i Mafikeng skaffade jag och Jonathan ett squashmedlemskap och har spelar tre gånger i veckan i nästan 5 månader. För övrigt så spelar det ingen roll att det står ungefär 150-2 i Jonathans fördel, jag är bäst ändå. Ödmjuk är jag också.

5. En Survial guide

De sista månaderna i Mafikeng har varit ganska tråkiga... Man går och drömmer om livet i Sverige och allt kul som man inte har tillgång till här nere (Skyrim, snö, familj, vänner, träskor). Därför har jag satt ihop en kort "survival guide" om ni någonsin blir strandsatta i Mafikeng (eller dylik stad).

a. Om du har tillgång till Internet - använd inte internet på din fritid. Det finns gott om arbetstid där du inte har någonting att göra, så det är bättre att härja runt på internet då. Om inte går in på internet på eftermiddagarna/kvällarna har du mer att göra dagen efter!

b. Lär dig sova middag. Det är ett otroligt sätt att fördriva tid - och ganska enkelt om man går upp 06.00 varje morgon.

c. Planera att äta ute på dagar som du inte har mycket att göra på. Att gå ut och äta tar mycket tid som inte spenderas hemma - och känns inte som slöseri. Vi går tillexempel till en restaurang som ligger 30 minuter bort 1-2 gånger i veckan. Utmärkt sätt att fördriva tid.

d. Gå och lägg dig tidigt. Sova sova sova - särs särs särs!

e. När folk pratar om kristendom - nicka och le. Ett tips som grundar sig i alldeles för mycket erfarenhet.

f. Även när saker är sämst - skratta och le.

6. Fått flera nya vänner (mest Jonathan)

Jag har träffat många nya personer här nere - tyvärr kommer jag nog inte hålla kontakten med så många.. Däremot har jag nu en utmärkt bonus om jag åker till Göteborg!

7. Bott i en del av världen och träffat människor som har ett otroligt annorlunda perspektiv än mitt

Jag tror (och hoppas) att jag har lärt mig väldigt mycket av att bo här. När man pratar om analfabetism i Sydafrika är det ett otroligt abstrakt koncept som man inte förstår längre än att "det är dåligt". Att ha varit här nere i sju månader har gett mig en unik inblick i problemen som finns och en förståelse som jag är väldigt glad över att ha. Man kan tycka att det är synd/sämst/hemskt att "Afrika" inte har det "lika bra" som västvärlden - men det är utan en förståelse av livet här nere och utan en förståelse av människor med andra perspektiv. 

Sen vet jag inte om det var så mycket mer... Det är det säkert! Men när det gäller stora galna grejer som jag gjort sen jag kom hit täcker nog de här 7 punkterna det mesta.

Jag har haft ganska kul när jag skrivit den här bloggen, och jag har haft väldigt kul här i Mafikeng. Man kan sammanfatta hela vistelsen med att även om jag inte alltid trivts med platsen eller människorna har jag trivts väldigt mycket med jobbet. Jag tycker att det har varit väldigt givande att jobba här nere och förhoppningsvis spelar dessa 7 månader en stor roll i vilken väg jag tar av framtidens oändliga vägar!

All the best, saknar er alla.

Om 2 dygn landar jag i Sverige.

PEACE
Jonas

Kära farfar

Nu har min älskade farfar gått vidare till en plats vi någon gång alla kommer att komma till. Det är väldigt sorgligt även om det inte var så oväntat. Imorse berättade jag för Thabang att min farfar gått vidare, och ett av barnen i biblioteket måste ha hört det - för att hon skrev en lapp till mig. Jag ville bara dela med mig av den lappen för att jag tycker att det är någonting som alla ska få chansen att se. Tyvärr tror fröken Omphemetse Kopane att jag heter Jonathan - men det tar inte så mycket från budskapet på det stora hela. Tack så otroligt mycket för lappen, Omphemetse. Här är den helt oredigerad:

Jonathan I'm sorry
because at the
morning seen you crying about
your grandfather. And I known
that you sad even me I fell (feel)
sorry for your (you) Jonathan. What hap
-pen to you its had been
happened to me because my moth
e-, father, grandfather, gradmother
and my mother's friend are all die
-d since I was in grade 2, but no
-w I'm happy because my mo
-ther's aunt is taking care of
me and I'm proud of my self
that I'm in grade 7. Jonathan
I'm verry verry sorry.

Hon påminner mig om att det finns bra människor i världen, och varför jag är här i Mafikeng och försöker lära barn som henne att läsa och skriva.

Hoppas ni har det bra där hemma och ni som är tillräckligt geografisk nära era nära och kära - ta chansen att visa att ni älskar dem.

/Jonas

Slutspört!

Hej kära bloggläsare, nu är det över en månad sen jag skrev sist.. Jag tror inte bloggande passar mig egentligen - det är för lite interaktion. Jag "föreläser" om mina upplevelser och folk (typ?) läser och kanske till och med blir intresserade.. Jag tror både det vore mer intressant och mer givande för mig och er om vi pratade om det face-to-face eller kanske bara på chatt!

Men i brist av detta skriver jag ännu ett blogginlägg om vad som har hänt den senaste månaden, och vad som kommer att hända!

Det förmodligen största och viktigaste som hänt den senaste månaden är att vi tillsammans med organisationen har bestämt att jag och Jonathan bara ska stanna i Sydafrika till den 31:a mars istället för den 31:a maj. Det viktigaste i det är att vi tror att allt vi kan göra fram till juni hinner vi göra fram till april. Vi skulle kunna vara kvar på skolan i två månader till men det är bättre om vi jobbar effektivare och låter skolan testa att klara projektet utan oss.

Det finns också väldigt många saker i Sverige som drar - Jonathan längtar efter sin fästmö, jag längtar efter min familj (nu hamnade ni taktiskt först och inte sju:a som ni gjorde på min förra längtar-lista! Eller förstörde jag det nu?) Skyrim, Tim (nöjd?), diverse hemlagad mat och så vidare. Hur som helst får de flesta av er träffa mig ungefär två månader tidigare än innan! Jag ser fram emot det :)

Sen workshop:en vi hade den 16:e januari för att lära lärarna lära the learners hur man använde telefonerna (hihihi) - har vi försökt boka möten med lärarna så vi kan prata individuellt om hur mobilerna kan användas både i och utanför klassrummet, samt vad som kommer hända efter att jag och Jonathan lämnat skolan. Nu (en månad senare) har vi pratat med 6/8 av de viktigaste lärarna och 7/13 av alla lärare.. Man slutar aldrig att förundras över hur o-effektiva saker kan bli. Vi har försökt få lärarna att ge oss feedback på de videor, dokument och powerpoints vi lagt in på telefonerna - men det är inte förän nu nästa vecka vi (hoppas att vi) kommer få riktiga svar på vilka videos som är användbara och vilka som inte är det. Yay!

Igår hände någonting helt sanslöst med en av lärarna - som tydligen inte har varken lyssnat eller brytt sig om vad vi gör på skolan. Jag kopierar från Jonathans inlägg från sin blogg:

Jonas Hammerskog (JH): - Hej Mme Marumo, skulle du, när du har tid, kunna berätta för oss vilka av de här videoklippen på den här listan som är bra och vilka som är dåliga så att vi kan förbättra innehållet på telefonerna vi gett dig och dina elever och därmed förbättra undervisningen i de ämnen du är ansvarig för?
MMe Marumo (MM): -Videos?
JH: -Ja, videoklippen som vi lagt på elevernas telefoner så att de ska få tillgång till mer material, hela tiden.
MM-Men varför använder ni inte telefonerna när lärarna är borta?
JH: -Det gör vi.
MM: - Jaha. Men var är TV:n?
JH: - ?
MM: -Som ni visar videor på?
JH: -Det är det vi använder telefonerna till. Det var därför vi höll en 4timmars workshop med dig och de andra lärarna för en månad sedan. Det är därför vi bett dig om instruktioner gällande innehåll. Det är därför vi försökt få till ett individuellt samtal med dig. Det är därför vi gett dig en telefon. Det är därför vi är här.
MM: -Jag har inte tid. Förresten kan du skriva av de här jättelånga listorna med felstavade, afrikanska namn skrivna med skitdålig, oläsbar handstil och sedan skriva ut det åt mig. Det är väl därför ni är här?

Ok, den sista meningen är påhittad (resten är sann) men Mme Marumo är den av lärarna som oftast kommit och bett oss om olika liknande tjänster och uppenbarligen har hon inte lyssnat ett ord på vad vi sagt eller brytt sig ett dugg om vad vi gör på skolan. Tyvärr (eller kanske som tur var..) hörde jag inte dialogen live men Jonas var INTE glad när han återberättade.

Jag var inte glad när jag återberättade..

Hur som helst så flyter jobbet på - och det känns som barnen verkligen tycker att vi gör jätteskillnad både med telefonerna och med biblioteket. Några av lärarna är verkligen jätteposetiva och använder redan telefonerna regelbundet i sina klassrum - och en av lärarna (Herr Mogale) ska bli skolans Mobile-Learning expert så att han kan hjälpa de andra lärarna efter att vi åker i april.

Life goes on - och jag är väldigt nöjd medans det pågår. Förresten - jag kom in på The University of Glasgow i september? Nice? Sociologi.. Har inte fått svar på Sociologi/Psykologi kursen än som jag hellre vill gå - men det är ungefär samma sak!

Hoppas ni alla har det bra, längtar hem och vi ses om typ en månad (:O)

/Jonas

Situationen i skolan

Jag trodde att det hade blivit bättre med agan.

För att förstå hur agasituationen (och dess svårigheter), se detta blogginlägg: http://www.jonastravel.blogspot.com/2011/11/varfor-rektorn-pa-skolan-agar-sina.html

Idag åkte jag, Agnes och Jonathan hem med Herr Langa, rektorn på skolan jag jobbar på. När vi hade kört i en kokhet bil i 10 minuter går det en grupp ungar på samma sidan vägen som oss - och när vi närmar oss bestämmer sig en av tjejerna i gruppen att det är en skitkul idé att knuffa ut en annan tjej på vägen framför bilen. Vi hinner veja med ganska god marginal, men rektorn blir vansinnig. Han vänder bilen, kör tillbaka till gruppen med barn och ropar till sig tjejen som knuffade den andra tjejen. När hon börjar närma sig honom börjar han ta av sig sitt bälte - och jag upplevde en känsla jag aldrig upplevt tidigare. Framför mig sker någonting som i min värld bara sker på film - en stor, 50+ gammal man tar av sig bältet för att diciplinera en 14 årig tjej, tre rapp med bältet så är det över.

Jag är i chock, slits mellan total vrede, skam och hopplöshet över det som just skett - och då är jag inte ens den som blivit slagen. Jag är den unga, vita, svenska killen som satt och tittade på.

Saker som "om vi inte har en bra relation med rektorn" och "du visste inte vad som skulle hända, du kunde inte stoppat det" flyger omkring i mitt huvud - men nu i retrospekt känns det bara som bullshit. Nej, jag begår inte samma brott som rektorn som slår - men jag har all möjlighet, kraft och skyldighet att ingripa när någon framför mig blir slagen. Frågan är jävligt mycket mer komplicerad än vad jag gör den till nu - men nästa gång (förhoppningsvis blir det ingen nästa gång, men han kommer ju inte sluta att aga barnen) tänker jag inte sitta tyst och bara låta något sånt hända. Jag vill inte vara en person som accepterar sånt, oavsett situation. Det han gör går emot allting jag vet och känner när det gäller barn och uppfostran - och jag vill inte vara någon som bara låter det vara. Jag vet att jag inte kommer att få honom att sluta slå barn, men jag kan undvika att barn blir slagna (om än bara en gång) - och jag kan få honom att tänka.

Händelsen följdes av en ganska hetsig bildiskussion som varade i ca 30 minuter - som kan sammanfattas med att jag var jävligt arg men samlad.. Om ni vill veta mer om hans motiv och tankar och hur jag, Agnes och Jonathan resonerade kan jag ta det en annan gång (på begäran).

I andra nyheter så har jag och Jonathan nu en timme i veckan med årskurs 7. Vi har kommit fram till att det absolut största problemet i skolan är att ungarna inte förstår engelska - det språk som hela deras utbildning bygger på. Vi ska därför jobba väldigt mycket med läsförståelse och matte-läsförståelse, t.ex. mattekluringar. Vi tror att med mycket läsförståelse, eget tänk och mattetal som bygger på läsförståelse kanske ger dessa ungar en chans att faktiskt klara sin utbildning. Tyvärr har vi bara max 14 lektioner med dem, så vi ska jobba mot, men inte förvänta, mirakel. Kanske får vi in mobiltelefonerna i det hela också! Ungarna älskar dem verkligen - svårigheten är att inte använda dem "bara för att".

I årskurs 12 har vi nu pratat med två lärare och vi ska ha s.k "mobile-learning" lektioner med dem inom en månad. Tillsammans med lärarna ska vi förbereda PowerPoints och videor som eleverna ska använda under en lektion. Det kommer bli otroligt bra! På måndag ger vi ut 25 mobiltelefoner till hela årskursen, fylld med ca 1.8 gigabyte med videor, dokument, powerpoints och dylikt om poesi, ränta, evolution, preventivmedel, mitos, the Millenium Development Goals och mycket, mycket mer.

Agnes har kommit till Mafikeng - och min vardag har blivit otroligt mycket bättre. Inte för att jag behöver någonting annat i livet än Jonathan (tänk Whitney Houston - I will always love you), men det är verkligen otroligt skönt att hon är här. Vi ska fira 2 år tillsammans medans hon är här.. Sjukt? Sjukt. Jag har i alla fall fått vara världens lyckligaste (tillsammans med alla andra världens lyckligaste som känner lika dant) i två år.

Vi får inte längre laga mat i köket vi använt i 4 månader - för att lodgen har egentligen ingen self-catering - och de var tvunga att säga nej till ett par (svart par) vilket gjorde att det gick rykten runt personalen om att vi bara fick laga mat för att vi är vita.. Nu äter vi Nando's (skitgod snabbmat som är halvnyttig) 4-5 gånger i veckan - fyller ut med müsli och yoghurt!

Livet är i Sydafrika är så sjukt annorlunda, på alla sätt. Jag känner trots allt att livet är ganska bra. Jag jobbar med något jag brinner för, och jag är med om saker jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Om ni har några tankar och känslor kring något av det här så får ni jättegärna kommentera!

Jag saknar er alla, men vi ses om bara fyra månader :)

TL;DR Jobbet är bra, Agnes är bra, rektorn är dålig och efterbliven - men sköter sitt jobb ganska bra annars (?), vi har ingenstans och laga mat och.. livet är ganska bra ändå :)

Med älskande hälsningar
Jonas

Full rulle igen!

Godafton ömma bloggläsare.

Det första jag vill förmedla är att jag tänker på vilka människor som faktiskt läser min blogg. Jag tänker på många av mina vänner och bekanta, förmodligen för många, sitta framför datorskärmen läsandes min blogg. Om du läser detta är du uppenbarligen en av de trogna - en av de som jag hade rätt (eller fel?) om. Tack!

Det andra jag vill förmedla är att det är otroligt kul när saker går som man tänkt sig, vare sig om man gömmer sig bakom någonting och lyckas skrämma livet ur sin kompis eller en Mobile Learning workshop som man jobbat på i flera månader. Framför mig nu sitter det elva extatiska lärare med mobiler i hand, och har hur kul som helst. En av dem råkade just skicka en bild till min dator via bluetooth - och jag tänker låta den tala för sig själv:

 

I vårt (Mitt, Jonathans och Thabang) brainstormande har vi insett att det bästa vi kan göra för den här skolan är att få lärarna engagerade, intresserade och fullständigt galna i Mobile Learning. Visst, vi kan göra jättestor skillnad för ett gäng elever fram tills Juni - men dessa lärare kan göra skillnad för tusentals av skolans elever i år framöver. Hela syftet med de resterande fyra månaderna är att få lärarna helt självständiga ifrån oss. När (om :s) vi lyckas med det, då har vi gjort riktig, lånvarig och hållbar skillnad.

Mer kommer sen! Det är kul att blogga igen. För er som inte är medvetna än - att ta ut visdomständer är hur kul som helst. Ben & Jerry's får en helt ny dimension av smaker..

/Jonas

 

Ett kortsiktigt farväl!

Hej trogna bloggläsare.

Nu har jag hamnat i Kapstaden och är återförenad med både stadsliv och min flickvän. Detta är otroligt bra för mig på ett personligt plan, men kanske mindre bra för mig på ett jobb-plan. Jag har knappt något jobb att göra innan den 16:e Januari - så just nu känns bloggen faktiskt överflödig. Den läggs nu på is fram tills jag börjar jobba igen - och jag lovar att bloggen kommer att drivas flitigt och ofta då!

Peace, Love & Understanding, vi hörs igen nästa år - you know where to reach me.

/J

Kapstaden närmar sig..

Godmorgon kära bloggläsare - jag hoppas att er vecka varit mycket bra!

Det känns som jag har nått en ny fas i mitt bloggande - en slags likgiltig känsla mot mitt bloggande. En stor del av denna likgiltighet beror mest på att livet här har blivit normalt - jag kanske till och med känner mig lite hemma - och det är ju jättebra! Det som inte är bra att en till stor del av likgiltigheten beror på att jag tycker att det finns alldeles för lite att göra här i Mafikeng. Det händer inte så mycket och finns inte så mycket att berätta om förutom när det händer något speciellt i jobbet eller någonting annat kul händer.

Skälet varför jag inte bloggar i Sverige är för att jag tycker det är ganska ointressant för människor på internet att veta vad jag gör i min vardag - då är det bättre att de frågar mig på andra sätt än en ensidig berättelse om the chronicles of Jonas - lite samma känsla får jag nu. Ibland känns bloggen som en semi-forced förtäljning av vad som händer här för alla de (de få?) i Sverige som läser bloggen - och så vill inte jag att det ska vara!

Naturligtvis kommer jag att fortsätta att blogga, samt uppdatera alla i Sverige om mina förehavanden - men jag tror att blogginläggen kommer att mer handla om eget intresse och speciella saker som händer här snarare än "Igår såg jag och jonathan på True Blood och lagade en jätte smarrig pastasås! Mums!" - I ain't doing it!

Då var det sagt! Vad har hänt i veckan då?

Jag har haft lite mer jobb att göra sista veckan - kanske i genomsnitt 1-2 timmars jobb på en dag, sjukt intensivt. Vi håller på att ladda ner material till telefonerna inför nästa termin - om allt ifrån evolution och osmosis till mänskliga rättigheter och Quadratic Equations! Ursäkta för att min gymnasieutbildning på engelska har invalidiserat mina kunskaper om svensk ämnesterminilogi.. Jag har bluetoothat ett hundratal videos till en telefon (för att vår nuvarande SD-kortsadapter gör så att korten blir skrivskyddade och därmed oanvändbara) och delat ut G och IG till de filmer som funkar/inte funkar, mest storleksmässigt, på telefonerna! Jag har jagat runt skolan efter de böcker som eleverna inte har lämnat in trots att skolan slutar på fredag - och börjar få en stor respekt för bibliotekarier. Det måste vara en av de mer ouppskattade jobben i världen - likt lärare och fotbollsdomare!

Förutom jobbet så har jag sett ganska mycket på fotboll, spelat väldigt mycket Squash (vann nästan mot Jonathan en dag, vi spelade lika i set även om han vann båda matcherna!) och spelat en del dator! Det kanske är bra för mig att ha så mycket tid och så "lite" att göra. Egentligen finns det ju otroligt mycket saker att göra, det är bara inte lika, för mig, intensivt och intresserande som de saker jag gör på fritiden i Sverige. Tror att det är bra att uppleva någonting helt annat, få perspektiv och tid att tänka som jag inte skulle fått annars.

En till positiv sak är att jag skulle aldrig spela squash om jag inte åkt till Sydafrika - och squash är vansinnigt kul. Det är nog veckans höjdpunkter!

I veckan så ska det annordnas en avslutningsmiddag med lärarna - lite i min och Jonathans ära. Jag tror att det kommer bli kul, fast jag kan inte undvika att vara orolig för att något kommer gå fel.. De lärarna som ska organisera är inte de skarpaste knivarna i lådan när det gäller organisation - fast vem är det! Förutom jag och Jonathan förstås.

In conclusion - är det bara fem dagar kvar tills jag får återse kapstaden. Det ska bli helt otroligt skön att få uppleva asfalt och gatuljus igen, träffa folk och ha något slags socialt umgänge med ett gäng människor - och träffa min älskade flickvän igen. Kapstaden blir en välkommen förändring, och jag och Mafikeng kommer att återses igen den 14:e Januari!

For now - peace out. Hoppas alla har det bra.

P.S. För alla som är ledsna över att jag inte bloggar lika mycket som ni skulle vilja (dvs mina föräldrar) - så tror jag att det kommer bli mycket mer bloggande i början av nästa termin. Det är då jobbet börjar på riktigt, och jag kommer ha spännande saker att berätta om utvecklingen av hela projektet - vilket kommer bli FÖRPILLANDE bra.

En viss radiotystnad kommer nog att uppstå i kapstaden också.. ;D

Love y'all!

/Jonas