Ett kortsiktigt farväl!

Hej trogna bloggläsare.

Nu har jag hamnat i Kapstaden och är återförenad med både stadsliv och min flickvän. Detta är otroligt bra för mig på ett personligt plan, men kanske mindre bra för mig på ett jobb-plan. Jag har knappt något jobb att göra innan den 16:e Januari - så just nu känns bloggen faktiskt överflödig. Den läggs nu på is fram tills jag börjar jobba igen - och jag lovar att bloggen kommer att drivas flitigt och ofta då!

Peace, Love & Understanding, vi hörs igen nästa år - you know where to reach me.

/J

Kapstaden närmar sig..

Godmorgon kära bloggläsare - jag hoppas att er vecka varit mycket bra!

Det känns som jag har nått en ny fas i mitt bloggande - en slags likgiltig känsla mot mitt bloggande. En stor del av denna likgiltighet beror mest på att livet här har blivit normalt - jag kanske till och med känner mig lite hemma - och det är ju jättebra! Det som inte är bra att en till stor del av likgiltigheten beror på att jag tycker att det finns alldeles för lite att göra här i Mafikeng. Det händer inte så mycket och finns inte så mycket att berätta om förutom när det händer något speciellt i jobbet eller någonting annat kul händer.

Skälet varför jag inte bloggar i Sverige är för att jag tycker det är ganska ointressant för människor på internet att veta vad jag gör i min vardag - då är det bättre att de frågar mig på andra sätt än en ensidig berättelse om the chronicles of Jonas - lite samma känsla får jag nu. Ibland känns bloggen som en semi-forced förtäljning av vad som händer här för alla de (de få?) i Sverige som läser bloggen - och så vill inte jag att det ska vara!

Naturligtvis kommer jag att fortsätta att blogga, samt uppdatera alla i Sverige om mina förehavanden - men jag tror att blogginläggen kommer att mer handla om eget intresse och speciella saker som händer här snarare än "Igår såg jag och jonathan på True Blood och lagade en jätte smarrig pastasås! Mums!" - I ain't doing it!

Då var det sagt! Vad har hänt i veckan då?

Jag har haft lite mer jobb att göra sista veckan - kanske i genomsnitt 1-2 timmars jobb på en dag, sjukt intensivt. Vi håller på att ladda ner material till telefonerna inför nästa termin - om allt ifrån evolution och osmosis till mänskliga rättigheter och Quadratic Equations! Ursäkta för att min gymnasieutbildning på engelska har invalidiserat mina kunskaper om svensk ämnesterminilogi.. Jag har bluetoothat ett hundratal videos till en telefon (för att vår nuvarande SD-kortsadapter gör så att korten blir skrivskyddade och därmed oanvändbara) och delat ut G och IG till de filmer som funkar/inte funkar, mest storleksmässigt, på telefonerna! Jag har jagat runt skolan efter de böcker som eleverna inte har lämnat in trots att skolan slutar på fredag - och börjar få en stor respekt för bibliotekarier. Det måste vara en av de mer ouppskattade jobben i världen - likt lärare och fotbollsdomare!

Förutom jobbet så har jag sett ganska mycket på fotboll, spelat väldigt mycket Squash (vann nästan mot Jonathan en dag, vi spelade lika i set även om han vann båda matcherna!) och spelat en del dator! Det kanske är bra för mig att ha så mycket tid och så "lite" att göra. Egentligen finns det ju otroligt mycket saker att göra, det är bara inte lika, för mig, intensivt och intresserande som de saker jag gör på fritiden i Sverige. Tror att det är bra att uppleva någonting helt annat, få perspektiv och tid att tänka som jag inte skulle fått annars.

En till positiv sak är att jag skulle aldrig spela squash om jag inte åkt till Sydafrika - och squash är vansinnigt kul. Det är nog veckans höjdpunkter!

I veckan så ska det annordnas en avslutningsmiddag med lärarna - lite i min och Jonathans ära. Jag tror att det kommer bli kul, fast jag kan inte undvika att vara orolig för att något kommer gå fel.. De lärarna som ska organisera är inte de skarpaste knivarna i lådan när det gäller organisation - fast vem är det! Förutom jag och Jonathan förstås.

In conclusion - är det bara fem dagar kvar tills jag får återse kapstaden. Det ska bli helt otroligt skön att få uppleva asfalt och gatuljus igen, träffa folk och ha något slags socialt umgänge med ett gäng människor - och träffa min älskade flickvän igen. Kapstaden blir en välkommen förändring, och jag och Mafikeng kommer att återses igen den 14:e Januari!

For now - peace out. Hoppas alla har det bra.

P.S. För alla som är ledsna över att jag inte bloggar lika mycket som ni skulle vilja (dvs mina föräldrar) - så tror jag att det kommer bli mycket mer bloggande i början av nästa termin. Det är då jobbet börjar på riktigt, och jag kommer ha spännande saker att berätta om utvecklingen av hela projektet - vilket kommer bli FÖRPILLANDE bra.

En viss radiotystnad kommer nog att uppstå i kapstaden också.. ;D

Love y'all!

/Jonas

Ny hemsida och fortsatt förberedelse!

Hej igen kära bloggläsare!

Nu har det inte blivit något bloggpost på 7 dagar igen! Jag tror att det kanske är bäst så. Just nu händer det inte tillräckligt mycket blogg-tastiska saker för att jag känner att jag med enkelhet lägger upp flera inlägg i veckan. Jag skulle kunna skriva kortare inlägg med mindre interessanta saker så som de små vansinniga eller kul sakerna som händer i vardagen,men jag känner att Facebook täcker det rätt bra, och att guldkornen uppstår mer klart i slutet av veckan...

Det känns som att de som läser min blogg nu har blivit en lojal skara människor.. Speciellt min mor & far som läser min blogg 20 minuter efter jag lägger upp en ny post - även om jag inte annonserar den på något sätt! Har ni inga jobb att göra?!

Skämt åsido - åter till the happenings of Mafikeng.

För det första har det varit en väldigt slö vecka. Vi har jobbat 07.00-12.30 Mån/Ons/Fre, och varit på internet caféet och jagat filmer, dikter, frågor, analyser m.m till telefonerna. Förberedelserna inför nästa termin är i full gång.. Nu har vi fixat alla dikter som Årskurs 12 ska arbeta med nästa år till telefonerna, vi har laddat över 20 matte-filmer - och har ett tiotal powerpoints i geografi.. Alla dessa saker tror vi kommer vara till jättestor hjälp för eleverna nästa termin. Det är första gången de på riktigt kunnat plugga hemma med material som de inte skrivit ner själva - vilket förhoppningsvist är banbrytande!

I mer ointeressanta nyheter har jag klippt håret, och jag har inte haft så här kort hår på tio år!

Killen med det tveksamma leendet är den Jonas you all love and know.

Min ömma moder ändrade drastiskt min filosofi gällande hårlängd efter den stora, spektakulära och sinnessjuka snaggningskatastrofen 2001. Sedan dess har jag mer varit såhär (och ursäkta mig för den slumpmässigt inlagda låten mitt i bloggposten - det borde nästan vara reglementsvidrigt!):



She asks me why, I'm just a hairy guy
I'm hairy noon and night, hair that's a fright
I'm hairy high and low, don't ask me why, don't know
It's not for lack of bread, like the Greatful Dead, darlin'

Give me a head with hair, long beautiful hair
Shining, gleaming, streaming, flaxen, waxen
Give me down to there, hair, shoulder length or longer
Here baby, there, momma, everywhere, daddy, daddy

Hair, flow it, show it
Long as God can grow, my hair

Let it fly in the breeze and get caught in the trees
Give a home to the fleas, in my hair
A home for fleas, a hive for the buzzing bees
A nest for birds, there ain't no words
For the beauty, splendor, the wonder of my hair

Flow it, show it
Long as God can grow, my hair


Åter till saken. Jag tänkte avsluta detta blogginlägg med en länk till hemsidan vi håller på att göra åt Mogakolodi, vår skola. Vi vill egentligen att någon på skolan ska driva den - men tills vidare blir det vi! Den är fortfarande lite knackig, men det är inget som inte tiden kan lösa!

http://www.mogakolodimasibi.org/ (Uppdaterade saker som vi gjort finns på Latest News samt Media!)


Det var nog det.. Det känns allmänt ganska bra här i Mafikeng. Det känns fortfarande lite overkligt och konstigt, men om två veckor så åker jag till Kapstaden och återförenas med den förtjusande Agnes Török, och om ungefär en månad så åker min familj som kan kategoriseras ordet med separationsångest (förutom min bror, han kan spela Skyrim istället) ner och hälsar på mig i två veckor! Sweet.

Just det - jag har lyckats bryta två av fundamentala värderingar och regler som jag levt efter i flera år nu. Strax efter jag kom ner till Sydafrika såg jag på en hel säsong Glee med Agnes, och nu har jag sett en hel säsong True Blood på 24 timmar.. Två saker som jag svurit att aldrig se på. Men vad fan! Man lever bara en gång. Man måste vara radikal och F the system och så vidare!

Peace out <3
/Jonas

Stiltje

Godmorgon kära bloggläsare.

Nu är det över en vecka sen jag sist skrev, aga och moraliska värderingar stog på agendan då.

Nu har jag har vi hamnat i ett stiltje, en händelöshet..

The Department of Education skulle ha kommit till skolan för snart två veckor sen - vi har inte hört någonting från dem sedan de verkade vara helt galna av intresse på torsdagen för 3 veckor tidigare. Hela vårat arbete just nu cirkulerar kring nästa termin, för att alla eleverna och lärare är upptagna med slutprov. Det finns inte jättemycket att göra på dagarna - och ibland känns det som man inte gör någonting!

På den goda sidan så tog det nästan tre månader i Sydafrika innan jag för första gången känner att jag har för lite att göra - och det kan man alltid göra någonting åt! Biblioteket går otroligt bra, just nu har vi över 30 böcker utlånade och eleverna och lärarna verkar jättepositiva till biblioteket.

Rektorn har naturligtvis inte slutat aga barnen, men både jag och Jonathan behandlar eleverna med en respekt som jag tror att de inte får från någon annan på skolan. Kanske skämmer vi bort dem, kanske börjar de tro att de kan göra vad de vill med oss - men då får de kanske för första gången uppleva att någon på skolan förlorat respekten för dem.. The future will tell!

Det finns så mycket skillnad man vill göra här nere, och allt verkar ganska abstrakt just nu - men jag tror att det kan bli hur bra som helst nästa termin.

In other news så har min tandvärk tilltagit, min nedre vänstra visdomstand har inflammerat hela vänster käke gör nu skit ont. Kl 10.15 den 7:e December ska jag träffa Dr. Singh om att ta ut (minst) två stycken visdomständer - fest! Jag får knappra piller tills dess..

Hoppas allt är bra med alla hemma, jag kommer hem om 6 och en halv månad och då blir det åka av! Tills dess får ni fortsätta att uppdatera mig med allt ni håller på med och allt kul som händer i Sverige :) Typ snö och sånt ;D

/J

Varför Rektorn på skolan agar sina elever och varför det är svårt att hantera.

Godeftermiddag kära bloggläsare. Idag kanske det är ett lite mindre kul blogginlägg - men det är om något jag finner otroligt intressant och hemskt. Har valt att skriva den i någon slags krönika/reportageform, dels för att få en lite mer seriös röd tråd, dels också för att trots allt slit på Kungsholmens Gymnasium kanske jag saknar att göra en massa kul uppgifter i olika former :) Vill först skriva en liten sammanfattning om min situation:

Jag heter Jonas Hammerskog! Jag har valt att spendera tio månader av mitt sabbatsår efter gymnasiet med att volontärarbeta i en organisation som heter Learning Academy WorldWide. Vi jobbar med att öka läs- och skrivkunnighet på sydafrikanska skolor – och jag och min svenska kollega Jonathan är stationerade på en skola som heter Mogakolodi Masibi Secondary School. Att vi är där beror på att rektorn på skolan är den enda som är villig att satsa tid och energi på vårt projekt – som använder sig av mobile learning för att uppnå vårt mål. Mobile learning är ännu inte en etablerad metod varken i Sydafrika eller någon annan stans i världen.

So here goes:

Barnen på min skola är rädda för mig. De håller sig inte borta ifrån mig, men de är hela tiden på sin vakt. Inte för att jag är äldre än dem, inte för att jag pratar konstig engelska, och inte för att jag är lång, blond och vit. De är rädda för mig för att de är smärtsamt medvetna om, att vilken sekund som helst kan och får jag slå dem – förmodligen helt utan konsekvenser för mig.

Jag har varit på skolan i Sydafrika i över två månader nu. Jag bor på en lodge i Mahikeng, en stad som är provinshuvudstad i Sydafrikas nordvästra provins – en glesbyggdsprovins där man inte blir förvånad om man måste stanna bilen för att 50 kor har bestämt sig för att gå över vägen. Skolan jag jobbar på ligger i utkanten av en by som ligger i utkanten av provinsen, nära gränsen till Botswana. Femtio meter utanför skolans höga taggtrådsförsedda stängsel börjar Kalahariöknen, inte utkanten utan där den faktiska öknen börjar.

Min status på skolan är lite komplicerad. Jag är inte en anställd lärare på skolan, men rektorn är noga med att se till att jag har samma status som en lärare och därmed lika mycket utrymme att göra lite vad jag vill – och läget är ganska konstigt. Det finns en disciplin som man bara inte hittar i Sverige. Skolan är en av regionens mest högpresterande skolor – med 94.6% av eleverna som klarade årskurs tolv 2010. Ibland när jag har sträckt ut en hand mot en elev för att be om något ryggar de tillbaka. Om jag närmar mig någon bakifrån rycker elever till innan de inser att jag förmodligen inte utgör något hot. Alla verkar bemöta oss varmt, men det har funnits något annat bakom det varma välkomnandet. En respekt bottnad i rädsla för ett system, snarare än för mig som person. Den här veckan fick jag och Jonathan bekräftat vad vi befarade: den disciplin och respekt som finns på skolan bottnar i ett system som drivs av rädsla och total lydnad – ett system där man får stryk om man gör något rektorn inte tycker om.

Så vad kvalificerar beteende som leder till att man blir slagen? Ibland ser vi rektorn gå omkring med vad han kallar sin ”walking-stick” och motar mot folk av, för oss, oklar anledning. Vad vi förstår så finns det väldigt många olika saker man kan göra för att förtjäna denna bestraffning av rektorn. Komma för sent till skolan, inte komma till skolan, vara för högljudd, ha ett förhållande med en annan elev på skolan eller inte visa tillräcklig respekt mot lärare och vuxna. Här frågar jag mig – hur ofta händer inte dessa saker på en skola i Sverige? Det är ju fullständigt oacceptabelt att någon får stryk på grund av sådana fullständigt, enligt mig, löjliga skäl.

Jag pratar med Thapelo, som är ”Head Boy” vilket motsvarar klassrepresentant i årskurs 12. Vi sitter i det bibliotek jag och Jonathan organiserat och gjort till en läxhjälpssal. Jag frågar honom om rektorn ofta agar eleverna på skolan. Thapelo svarar med ett leende på läpparna att det händer varje dag. Han verkar inte förstå mina reaktioner, jag tittade förmodligen på honom som om han sa något helt obegripligt. Han berättar att agan är nästan som en hobby för rektorn, och att eleverna har börjat hitta strategier för att undvika att i alla fall få ont när de får stryk. Jag får veta av honom att de flesta elever stoppar kläder innanför sina underkläder – så att när rektorn använder sin käpp för att slå dem på rumpan känner de knappt någonting. Detta berättar han med ett skratt, han litar på mig och tycker det är vansinnigt kul att en ”vuxen” faktiskt undrar om våldet från skolans ledning.

Thapelo skyndar till sin nästa lektion, han får väl stryk om han är sen tänker jag. Jag frågar Thabang, min lokala kollega, om han tycker att det är okej att eleverna konstant är rädda för att bli slagna. Han berättar, också med leende på läpparna att det är självklart inte är bra att man måste slå barnen – men systemet är i alla fall effektivt. Helt omedveten om att man kan tänka på ett annat sätt börjar Thabang förklara situationen för mig.

För situationen är inte så enkel som jag först gjorde den till. Innan rektorn blev rektor på Mogakolodi ungefär 2002 – var skolans situation hemsk. Läget var lågpresterande, oregerligt och okontrollerbart. Rektorn har inte bara agat folk för de skäl jag nämnt ovan – men även för skäl som att elever har planterat cannabis på skolgården. Elever har varit våldsamma, drog- och alkoholpåverkade. Så var situationen för hela skolan. Rektorn har alltså tagit skolan från en skola som knappt gav någon några som helst möjligheter i livet – till en skola där elever mitt ute i lantliga Sydafrika får en chans som de inte annars skulle få. Han har gjort en helomvändning helt enkelt.

Och inte bara det – inga av de system vi har i Sverige som gör aga onödigt, omoraliskt och oacceptabelt finns här. Skolan är obligatorisk till årskurs 12 – barn blir behandlade som småbarn fram tills de går ut gymnasiet. Det finns inget system som tar hand om barn som inte klarar årskursen. Det finns en kille i årskurs 7 som är 19 år gammal, äldre än mig. Många föräldrar är inte emot aga, utan ser det som ett bra och framför allt effektivt sätt att uppfostra barn. Skolan ligger otroligt långt ifrån regeringens kritik och undersökningar – som vad jag förstår sköts dåligt oavsett var i landet man är. De sista två sakerna betyder att det inte finns någon som helst påtryckningar utifrån för att stoppa detta system. Allt detta tillsammans lämnar en med väldigt få alternativ. Relegering då? Här innebär en relegering att man förmodligen inte får någon mer chans i skolsystemet. Man överger barnet att klara sig själv. Vad är det för lösning?

Så hur ska man hantera detta? Hur ska jag hantera att skolan är ”så bra” som den är på grund av metoder jag finner helt oacceptabla? Här har jag världens chans att göra verklig skillnad för läs- och skrivkunnigheten, både kortsiktigt och långsiktigt, för en hel skola. Att ställa ultimatumet ”Vi jobbar inte med en skola som använder de här metoderna” vore att eventuellt slänga bort alla de möjligheter vi är här för att ge barnen. Och vilka är att klaga när vi inte har någon alternativ lösning? Vi har ingen aning vad skolan själv kan göra utan stöd från den Sydafrikanska regeringen, som förbjuder aga, men medger också att de inte är tillräckliga när det gäller alternativa lösningar till problemet.

Vad gör man då? Låter det vara och försöker göra sitt bästa för att göra skillnad? Nej, det är inte så man ändrar ett system. Vi, jag och Jonathan främst, måste som utomstående visa att vi blir obekväma av och inte accepterar dessa metoder. Vi är fullt medvetna om att vi inte har svaret på vad man ska göra istället – men om det visar sig att det enda vi kan göra är att några färre barn per år får stryk, och rektorn tänker mer än två gånger innan han bestämmer sig för att aga ett barn som ”varit för högljudd”, så har vi gjort skillnad – och det är viktigt.

Situationen och kulturen är så olik att jag inte kan relatera till den, och det är skrämmande för mig. Situationen är så olik, att det enda jag har att komma med är att ”det är aldrig okej att bruka våld mot en annan människa, speciellt inte i ett barns uppfostran”. Och det måste jag hålla hårt i. Bara för ett system är ”effektivt”, betyder inte att det är okej. Apartheid var förmodligen också ett ”effektivt” system, byggt på metoder och värderingar som också är helt oacceptabla. Vi måste hålla hårt i de viktiga värderingarna, och öppna ögonen för vad som händer i världen runt oss. Även om det är ett mycket mer utbrett system här i norra Sydafrika, är jag säker på att barn blir slagna i Sverige varje dag.

Förhoppningsvis, allt eftersom det blir varmare och varmare i Sydafrika och kallare och kallare i Sverige, blir färre barn agade varje dag – och vi kan leva i den värld vi vill leva, och inte bara tro att vi gör det.

Jonas Hammerskog

Om ni har förslag, funderingar eller idéer kring något av det här är jag otroligt tacksam om ni berättar det för mig. Om någon kan tänka på en lösning eller tillvägagångssätt som jag inte jag kommer på vore jag otroligt glad för all hjälp. Hoppas allt är bra med er i Sverige! Bara sju månader tills jag åker hem..

Until next time!
Jonas

Agera långsiktigt och kidnappade av rektorn = utveckling!

Så.. intressant vecka må jag säga!

Godafton kära bloggläsare - det är en ära att mina ord läses av en så välartad samling människor.

Först vill jag berätta om vad som hände igår eftermiddag. Jag och Jonathan kommer hem, trötta och sega efter en lång arbetsdag i biblioteket. Vi hinner vara hemma i cirka 30 minuter, då jag bytt om för att ge mig ut och springa, då rektorn på skolan vi jobbar på (Mr. Langa) knackar på och säger att vi måste skynda oss ut i bilen så han kan köra oss till ett möte där vi ska marknadsföra vårt projekt.

Vad tänker gubben nu, tänkte jag.

Det visar sig att herr Langa har suttit och snackat med någon slags überchef för The Northwestern Department of Education - Mr. Monale (tror jag..). Herr Langa har då berättat för herr Monale om M-ubuntu, smartphone projektet, och herr Monale blev så intresserad att han tyckte att vi absolut måste komma direkt och berätta mer. Jag och Jonathan fattar inte riktigt vad som hänt, men förklarar och säljer projektet med god anda! Herr Monale nästintill fnittrar av upphetsning när vi säljer projektet, och bestämmer sig för att kalla in sin IT-nisse - som också överöser oss med en kavalkad av frågor!

Efter ett 40 minuter långt möte går jag och Jonathan förvirrade därifrån. På måndag, alltså fyra dagar från tillfället, ska "learning experts" och "IT-specialists" (och många mer coola titlar man önskade att man hade) komma till vår skola och undersöka Mobile Learning, till syfte att se om projektet kan implementeras på skolor över hela provinsen, och kanske ännu längre. Vänta - va? Jag satt på rummet helt fredligt i mina joggingkläder, dvs shorts och T-shirt som passade mig för sex år sedan, blir kidnappad till ett möte med distriktets utbildningschef (fortfarande iförd kläder från 2005) och slutar upp med att kanske expandera projektet minst på provinsnivå..

Det är fortfarande alldeles för tidigt för att veta något säkert - men tycker fortfarande att det är ballt. Om man ska göra skillnad för utbildning här i Sydafrika är det faktiskt dessa människor man ska jobba med, och deras första intryck är otroligt positivt. Hoppas allt klaffar!

Nästa del i inlägget kommer göra så att inlägget verkar otroligt långt - men frukta inte! Jag klipper in något som jag, Jonathan och Thabang skrev tidigare i veckan - våra långsiktiga mål med projektet och hur vi ska realisera dem. Vi har kommit fram till att om vi ska göra någon skillnad för situationen här i Sydafrika måste vi redan nu komma på saker vi vill och kan förändra - därav denna lista. Om du inte är intresserad av denna lista avslutar vi redan här kära läsare! Vem du än är, så är jag relativt säker på att du är saknad! Man får för sig att sakna de mest konstiga människor när man är helt bortkopplad från de vanliga. De allra bästa vännerna liksom de mest distanta mamma/pappa-bekanta..

Hoppas allt är bra med er :) Hörs snart igen!
Jonas out!

Lite glosor först bara!

LAWW: Learning Academy Worldwide (min organisation)
VITAL: Volunteers in Technology and Learning (projektet som för svenskar till Sydafrika i LAWW)
M-Learning: Mobile Learning
M-ubuntu: Projektet svenskarna i Sydafrika jobbar med

Long-term goals for the VITAL project

Jonas, Jonathan and Thabang

1. Mobile Learning

1.1  Develop Mobile Learning, especially within LAWW, to become an effective tool to improving Literacy, Numeracy and Learning.

-       Mobile Learning needs to be related to the syllabus and work schedule of the schools.  We need to acquire the different work schedules and lesson plans (e.g for term 1) to see in what areas and contexts we should plan our M-learning lessons

-       Relating to point 3.1, we should create a manual of M-learning lesson-plans for the purpose of improving M-learning within LAWW and in turn, M-learning in general.

1.2  Teach and encourage the use of smartphones among educators and tutors

-       For a longterm impact, the educators and tutors within each institution should need to be engaged in M-learning. This would be an ideal situation where the various education institutions would have opportunity and possibility to integrate mobile learning in their daily teaching.

-       For this to happen we need the teachers to have knowledge about M-learning and know how the smartphones work

1.3  Create a virtual library for M-learning, with student assignments, content for the phones and lesson plans and instructions

- Instead of deleting content and lesson plans after we use them, we will compile them in a virtual library on a computer. The lessons should be evaluated and revised if necessary, and should act as a base for M-learning lessons in various areas. This means we will have access to but will not be restricted by an abundance of already finished lessons and content.

1.4  Develop lasting software for the project

- We would like to have software to create activities on the phones, such as MyLearning Author. This software could be used by the entire organisation.

1.5  Investigate possibility to work with aspiring teachers

- We believe that aspiring teachers could be open to new and innovative ways of learning to a great extent. We could invite aspiring teachers to the Mobile Learning conference we would be working with.

2. Mogakolodi Masibi Secondary School

2.1 Make English the most spoken language at Mogakolodi as well as make it a natural part of the school.

- Enforce English at our own lessons, namely the Life Orientation/P.E lessons we are in charge of.

- Brainstorm about how we can motivate the students to WANT to speak English at School.

- Organize a voluntary project that would be supervised by VITAL but would be run by students. An example of this could be a school newsletter – where students write, research and speak English outside of class time.

- Collaborate with teachers to ensure that English is also spoken outside of class time – especially between learners and teachers. The teachers should act as rolemodels when it comes to English. If the teachers do not believe and implement that English should be the most spoken language – we will not make a change. We need the teachers on board and fully committed to that cause.

This point needs some clarification. There has been significant improvement of English speaking at Mogakolodi since we came – even though teachers and learners aren’t always communicating in English. This is especially true inside the classrooms and to the VITAL volunteers. Even though we would like more “every-day” communication to be in English (in order to make English more laid back and natural) – we have to accept that things have to happen gradually and appreciate that things are changing.

2.2 Make the library a useful and lasting resource at Mogakolodi

- In order for the library to be useful the teachers need to be aware of what is available and what is not. We think that if we cooperate more with the teachers this problem will sort itself out.

- Improve the library in various areas such as internet, dividers, bigger selection of books, magazines, newspapers etc.

- Transfer the needed knowledge to run the library (system, categorization, use and resources) to an employee at Mogakolodi. To make the library a lasting resource we need the school to be able to run it independently.

2.3 Improve the results of the students at Mogakolodi

-       Run the study hall in the school for the time being (moving into indepent management)

-       Mobile Learning projects, either in collaboration with teachers or in a M-learning class with allotted time on the timetable.

3. Learning Academy Worldwide

3.1 Smoothen the transition between volunteer groups to avoid unnecessary problems and quicken orientation

- Create a manual with systems, pointers and information as to how the VITAL project should/could be run so that new volunteers can avoid feeling like they are kept in the dark about how things should be run. This manual should also contain long-term goals and fundamental features of LAWW as an organization. An information and training guide. This should also, when possible, be discussed in person as well.

3.2 A functioning website, possibly with a blog run by VITAL volunteers.

- We believe that LAWW should have a “face to the world”. We think that our part, as VITAL volunteers, could be that we keep an updated blog and report on what we are doing through this blog. However, we think that it would be too much to take upon us to create this entire function and manage “the PR section” of LAWW in the VITAL project. Except from the VITAL blog, the rest of the PR-functions should be run of a different part of the organization – in our opinion.

Det var allt! Ni trogna som tagit er ända hit förtjänar en speciell plats i mitt hjärta! Hoppas allt är bra med er - tycker dock att det är ganska dåligt med uppdateringar från allas liv! Hur har ni det?

Finns alltid på hamsterskog@hotmail.com

Yours Truly

J-diddy-dog-doo.

Kapstaden and back

Hej kära bloggläsare...

Eftersom jag fortfarande är bloggnovis har jag helt missat att meddela världen om att jag skulle åka till Kapstaden och träffa min älskade flickvän, hennes moder samt min moder... Jag åkte förra måndagen, och komm tillbaka precis nu.

Det har varit en underbar vecka. Vi har skrattat, diskuterat, pratat, uppfunnit nya ord - helt enkelt haft otroligt kul. Jag har dessutom fått prata med någon helt utomstående om alla problem och funderingar jag haft kring skolan, organisationen och livet - vilket har varit helt otroligt...

Jag tror faktiskt att det här kan bli skitbra. Jag i Sydafrika alltså. Jag har fått en helt otrolig chans att faktiskt göra verklig skillnad för en hel skola och en hel organisation på ett sätt jag aldrig haft chansen att göra förut. Känns som att jag verkligen vill ta reda på den chansen - och göra någonting otroligt bra av det..

Tack så otroligt mycket kära Mamma, Carina och Agnes för att ni finns och att ni hjälper mig bearbeta verkligheten! Ni är naturligtvis inte de enda som gör det - men under den här veckan har ni varit helt otroliga!

More news to come! Sov gott tills nästa gång!
/J

Biblioteketet klart och Lord of the Beast.

God eftermiddag kära bloggläsare.

Nu är man hemma i Mafeking igen - tillbaka till skolan, biblioteket och värmen. Inget har hänt medan vi varit borta - förutom att allt har gått sönder! Vår AC funkade inte (nu fixad), vi tappade bort alla intressanta TV kanaler på TVn (standard Sydafrika) och grinden som förut öppnades med en slags blip-knapps-avläsare (sån som man använder för att komma in i diverse trappuppgångar på Fatburskvarnsgatan på Södermalm, ifall någon undrade) låter nu som ett döende nötkreatur varje gång man måste dra upp den med rå styrka!

Så vad har vi gjort sen vi kommit tillbaka? Vi har utvärderat vad som hände i Durban - så att vi nästa gång kan vara ännu mer awesome när vi håller på med sånt. Vi har också slutfört biblioteket - i alla fall i huvudgrejer. Vi ska fixa el till datorerna och massa småsaker (det är faktiskt småsaker).. Om någon har glömt hur biblioteket såg ut innan tänkte jag bara göra en lite före/efter grej:

 Standard?

Glöm den flummiga 29 (HAHA)
åringen som plankar - titta
på böckerna!







Här är en dammhögen efter vi sopade golvet:

Fett mysig.. Keith Richards hade nog varit mer taggad än jag!












Sen var det bara sista bilden i bildspelet. Det är en tapper varelse som mött sin död under min och Jonathans arbete i biblioteket. Låt mig förtälja. En dag när vår kära kollega Thabang rotade igenom en bokhög flög han plötsligt två meter upp i luften och skrek som den modigaste krigare gör när han blir överraskad och rädd. Jag och Jonathan beväpnar oss med en bok i varje hand och yttrar ett dundrande "vafalls?!" Det visar sig att Thabang var då den första som upptäckt en varelse som volontärgruppen hade grävt upp djupt i bibliotekets gruva (mycket som dvärgarna gjorde med Morgoths Balrog i Moria)! Vi döpte denna varelse till Rammutla (efter den kända(?) Sydafrikanska författaren vars namn lät lite som en ond häxa.. Lite som Katla i Bröderna Lejonhjärta m.m). Thabang sa bara att det var en spindel - vilket vi avfärdade som en liten husspindel som Thabang blev skiträdd för. Ack så fel vi hade:

Den där golvlisten är nog lite över 3 dm hög..













Jag och Jonathan mötte Rammutla för första gången när vi nästan var klar med alla golvhögar. Hon hade tagit skydd bakom den sista osorterade bokhögen. Jag och Jonathan, även fast vi är jävligt balla, blev faktiskt lite rädda för denna best. Vi bestämde oss för att Rammutla skulle bli våran husspindel - och att någon dag när skiten skulle träffa fläkten skulle vi ha ett episkt slag mot Rammutla för att tillslut visa vår dominans i biblioteket. Det var i alla fall tanken.

Dock visade sig att när Jonathan helt random skulle ställa ner en bokhög på golvet råkade han ställa ner hela högen på Rammutla.. Alltså - Rammutla mördarspindeln mötte sitt öde under en hög med obskyra Sydafrikanska B-böcker. Ganska ohederlig död, i mina ögon.

Förutom våra spindeläventyr och biblioteket är allt ganska vanligt. Förutom att jag tror att jag fått någonting som kallas Temporomandibular Joint Disorder.. fränt! Min vänstra käke har låst sig i "jointen" med det fräna namnet, så att jag kan inte öppna munnen med mer än ca 50% och har lite svårt för mat som år hårdare än pasta.. Läkarbesök är redan inbokat, kanske blir kofotsmetoden som får lösa det eller något!

Hoppas allting är bra i Sverige, Norge, Storbritannien, Indonesien(?) och alla andra ställen där en massa svenska personer läser min blogg. Funderar på att byta till engelska (min fader har redan påpekat att det finns gott om anglesismer i min text så det kanske inte är ett så stort byte) - men känns ganska bra att skriva på svenska just nu!

Peace, Love and Understanding™
Er Jonas

Slut på matric-week i Durban

Godkväll kära bloggläsare!

Nu har veckan för the matriculents slut här i Durban - med blandade resultat.

Förutom att hela veckan var den strukturerade människans mardröm - så gick allting väldigt väldigt bra. Det här var första gången vår organisation fick chansen att organisera någonting så stort. Tidigare har vi bara sammarbetat med skolor och placerat smartphones i en enskild klass och bara jobbat med den klassen - medan nu fick vi chansen att ha motsvarigheten till sex olika klasser som fick göra sammanlagt 12 olika lektioner strukturerade runt våra smartphones! Alla elever (förutom just den klassen organisationen har jobbat med i nästan ett år som också var här i Durban) reagerade väldigt posetivt till telfonerna - det var jättehäftigt att se hur eleverna koncentrerade sig när de höll på med telefoner. Med allt material som vi har lagt på telefonerna kan de vara en otrolig resurs i Sydafrikansk utbildning.

Nu är det förmodligen någon som undrar varför smartphones är så fantastiskt bra. Det finns väl inte så stor tillgång på telfoner i Sydafrika och man skulle lika gärna kunna använda laptops (som t.ex. "One Laptop per Child projektet som jag tror har sitt ursprung från MIT: http://one.laptop.org/).

De sakerna som man då ska tänka på när det gäller Sydafrika är att det finns mer mobiltelefoner i Sydafrika än vad det finns människor (detta har jag hört från Professor Lucy Haagen som ledde hela den här veckan i Durban - jag glömde att ta källan på det men ska försöka fixa fram den så snart som möjligt!) Den är visserligen inte spridd så att alla människor i Sydafrika har varsin telefon - men det visar en tendens att telefonen som objekt (inte läromedel) är väldigt utspritt. Det betyder att Sydafrika är den perfekta platsen för just oss att bedriva vårat projekt eftersom tillgången är så stor - vilket betyder att potentialen är enorm. Vi tror att Smartphones, istället för att ses som telefoner, borde ses som små datorer. Den har i stort sett all potential som en dator har - men är väldigt mycket mer energieffektiv och tar väldigt mycket mindre plats.

Notera att jag inte säger att One laptop per child är ett dåligt projekt - det är ett otroligt bra projekt! Jag vill bara visa att projektet jag arbetar med nu har väldigt mycket potential utifrån hur situationen i världen ser ut just nu!

Hur som helst - matricweek. Alla volontärer som jobbade med projektet (6 från learning academy, 6 från Durban University of Technology) lärde oss väldigt mycket i veckan. Även om allt inte gick som vi tänkt oss, verkligen inte, så har vi kunnat uppmärksamma de problem vi haft med planering, praktiserandet, teknologin och många, många andra saker - och kommer i framtiden kunna göra ännu bättre plugg-veckor med hjälp av mobilerna.

En väldigt häftig sak var också att sista dagen på pluggveckan (torsdag) - så kom "the Provincial Head of Department of Kwazulu Natal", Dr Nkosinathi Sp Sishi, och hälsade på skolan vi jobbade på. Han observerade vad vi gjorde med telfonerna, talde inför eleverna om hur viktigt utbildning är och var allmänt inspirerande. Personligen tycker jag att det är väldigt häftigt att det vi gjort den här veckan blir så uppmärksammat av människor som är högt uppsatta inom Sydafrikas utbildningsväsen. Lite synd bara att det var en lite "famla-i-mörkret"-upplevelse från vår sida!

Hur som helst är jag nöjd  - nästa gång ska det bli ännu bättre - och det känns bara mer och mer som det jag gör här kan göra skillnad, om inte för hela världen eller ens Sydafrika, så åtminstone för de barn som jag arbetar med - något som jag är mer än nöjd med :)

Hoppas alla mår bra där hemma! Vill uppdatera er om vad jag håller på med... Nu känns det lite som slutet på ett kapitel eftersom nu är det "hem" till Mafeking igen - men mer uppdateringar i framtiden kommer!

Om någon har någon flummig fråga eller vad som helst så är det bara att fråga! Det är min policy i klassrummet (so far i alla fall) så det får bli samma med er!

Peace out!
/Jonas

Viktor "jävla smällE!111" Schmidt

Ärade bloggläsare. Innan jag börjar med det här blogginlägget måste jag skriva en disclaimer. Det som skrivs idag ligger utanför det jag vanligvis skriver om bloggen och är därför (förmodligen) inte lika intressant för en del av er som läser. Jag hoppas ändå att detta inlägg inte avskräcker er - och att ni fortsätter att läsa om mina Sydafrikanska äventyr i framtiden!

Idag är näst sista dagen på pluggveckan i Durban och inom de närmaste dagarna kommer jag berätta hur det har gått. Men idag står något mycket viktigare på agendan. Jag ska tala om en man med många namn. Schmidt, Dovahkiin, Schmitty, Gimrik, Vicky, kapitalistsvin, "din klasskompis", stekaren - mannen, myten, Viktor Schmidt.

Viktor Schmidt föddes den 20 november 1992, samma dag som Windsor Castle utanför London eldhärjades - samt på den 292:a årsdagen av Svenskarnas seger mot Ryssarna vid Närva trotts at de var över tre gånger så många! Den 20 november är en utmärkt dag för en krigare som Viktor Schmidt att födas på, då hans låga och kämparglöd brinner lika starkt som slottet Windsor då gjorde - samt att han har ärvt svenskarnas obevekliga mod och styrka från över 290 år tidigare!

Året var 2008 då jag först fick ta del av de s.k. "Viktor Schmidt Chronicles". Jag kan medje att mitt första intryck av denna då unga man beskriver jag hellre såhär än med tusen ord:

Men vad första anblicken ofta är förrädisk! Inte visste jag att bakom denna fasad av manboy fanns det en kämpe med ett hjärta kan beskrivas med dessa bilder:

Vänskap och krigaranda, slughet (;D;D;D), samt visdom och insikt!

Under tre år i Kungsholmsborgen har jag lärt känna denna Schmidt både i privatlivet och i arbetslivet. I privatlivet har många saker gemensamt, bland annat vår karisma, humor och ödmjukhet - även om jag måste medge att det är svårt att vara ödmjukare än Viktor Schmidt! Han är en sann vän som inte ger sig i svåra tider, som alltid framställer resultat - och är en jävel på att säga saker vid rätt tillfälle! I arbetslivet är Viktor Schmidt någon man kan lita på. På kungsholmen komponerar de fortfarande lyrik och förtäljer om hur Viktor Schmidt i maj månad lyckades med bedriften att bli klar med sin Sudan-uppsats på bara 45 minuter! En bedrift som ingen förutom hans gruppkamrat ens kom i närheten av!

Under de lite dryga tre år jag känt Viktor Schmidt måste jag medje att hans kärlekssituation varit mystisk! Mellan många inte så oytliga och lustiga välkända Schmidt-ramsor som inte kan återberättas i text kände jag att det gömde sig någonting bakom denna fasad av grabbighet! Jag har under åren undrat när den djupa och älskande individ skulle hitta sin motpart i något slags fast förhållande! Och nu verkar Schmidt frälst av en underbar kvinna vid namn Dominique Välilä. Om det är någon som förtjänar lika mycket upphöjelse och credit som Schmidt, är det fröken Välilä. Jag har inte träffat någon människa som har kunnat ge herr Viktor lika mycket svar på tal som henne! Man kan bara konstatera att Schmidt verkligen haft tur. Jag måste medje att denna paragraf är mest skriven i syfte att jaga upp lille Schmidt om vad jag skulle skriva härnäst - men jag tänker inte gå in på så mycket djupare detalj än så. Schmidt är en man med integritet, något som skall bestå.

I en avslutande paragraf tänkte jag skriva några små detaljer som är mycket bra att veta om Viktor Schmidt. Han känner sig väldigt lätt kränkt - speciellt när det förefaller sig roligt att vara så i en mängd olika frågor så som feminism och elevens roll gemtemot lärare (M. Orfévre har nog lyckats kränka herr Schmidt ett antal gånger - enligt schmidt standard). Han är en kille man kan lita på - som inte är den som ljuger och bedrar! En ärlig kille - som kommer någon dag att lämna denna världen med stora skor att fylla, och med ett stort intryck på världen (inte bara posetivt, på miljön också - ditt kapitalistsvin!)

För att avsluta tänker säga är att Schmidt må vara moderat - men för mig finns det ingen större kamrat!

Klart slut, all hail Schmidt - DRAGONBORN!

P.S Detta är bara en mycket liten del i the Viktor Schmidt chronicles - om ni inte redan har gjort det föreslår jag att ni åtar er uppdraget att lära er resten genom att bekanta er med Viktor!

/Jonas

Dag ett på pluggveckan!

Ärade bloggläsare.

Idag var första dagen på den plugg-vecka som jag och de andra volontärerna har förberett för de ca 200 "treorna" (härefter kallade matriculents). Dagen började.. skojigt. På morgonen visade det sig att vi hade 40 smartphones för lite (dvs att vi hade ca 45 smartphones på ca 200 elever. Hurr durr skoj) på grund av slarv från hela gruppen att alla trodde att någon annan hade mest koll. Vi fick omstrukturera alla lektioner vi hade planerat för idag - och väldigt få saker funkade enligt schemat. Däremot så gick det väldigt bra. Volontärerna gjorde ett helt fantastiskt ryck och hanterade allting jättebra. Jag och Thabang fick hålla i den enda gruppen som fick bli utan telefoner - och det gick ganska bra.. Jag lärde barnen om sannolikhet - och det kändes som om jag faktiskt lärde dem något som inte deras lärare lyckades med. Kändes rätt bra sådär 18-årings-standard :)

Dagen var i alla fall ganska lyckad.. och vi känner oss mycket mer förberedda inför imorgon. Jag ska se om jag kan härja ihop ett par bilder under dessa dagar så ni kan titta osv!

Jag har mått lite fram och tillbaka de senaste dagarna, på grund av stress och jobb och mycket annat - men det känns som om allting håller på att bli bättre nu. Det känns som om jag alldeles snart kanske är påväg ut ur en vänja-och-lära-mig-period och in i en fan-här-ska-saker-göras-period. Alltid med ett leende på läpparna! Nästan i alla fall. Känner mig sådär drypande vidrigt positiv till allting just nu. Bäst att någon cynisk-jävel kommer och tar ner mig på jorden innan jag flyger bort.

Det var typ allt för den här gången! Jag tänkte faktiskt skriva en liten kort snutt om min mor - som lyckats föda, hushålla och fostra mig till en skaplig människa! Detta är en s.k. feat som bara en annan person i världen lyckats med (nämligen min fader). Jag saknar dem båda väldigt mycket, men jag får i alla fall träffa min kära mamma när hon kommer ner till på en weekend-resa [förutom migsjälv, även om jag inte har råd, är det nog bara mamma  och Carina (Agnes mamma för er som är obildade!) som kan flumma till en "weekend-resa" till kapstaden.. Nåja.] till kapstaden den 19:de oktober!

Far och bror får skynda sig ner snart också. Alla andra är förstås välkomna också!


Hoppas alla har det bra. Ni är snygga allihopa osvosv. Välmenad cynicism mottas med alldeles för mycket naivitet på hamsterskog@hotmail.com.

Jonas out!

M-ubuntu i D-urban!

Godkväll ärade bloggläsare.

Jag är ledsen att jag inte skrivit på en vecka! Jag har fått klagomål av mina kära vänner som jag självklart vill blidka med denna blogg!

Så.. var ska man börja..

Biblioteket har gått bra, även om jag inte varit där sen förra fredagen. Skönliteraturen är sorterad, shakespeare är i sin hylla och nu är det enda som är kvar att lärare ska komma och hämta alla böcker som vi inte vill ska vara i biblioteket samt sortera in alla faktaböcker i hyllorna! Fest.

Fast nu är det så att jag är inte längre i Mahikeng, utan jag har hamnat i Durban! Efter en helg av schackspelande mot Jonathan (standard att jag vinner hela tiden), och lite semi-jobb hemifrån, så gick jag och Jonathan upp för att möta Thabang och ta bussen kl 07.00 måndag morgon! Kom bussen 07.00...? Vi båda vet svaret.

Efter ca 5 timmars bussresa på en buss som inte gick att sova på (men fungerade utmärkt att halv medvetslöst flyga runt i sätet och vakna var hundrade meter), hamnade vi i Johannesburg, varifrån vi kl 15.10 flög till Durban! Skälet varför vi skulle till Durban är flera:

1. I sammarbete med Durban University of Technology så ska vår organisation hålla i en veckolång utbildning för ca 200 19 åringar som ska skriva sitt slutprov i slutet på november.
2. Träffa de andra volontärerna i organisationen: Jason, Charlton och Sasha
3. Träffa Lucy Haagan, som är den person som möjliggjort organisationens arbete från sitt universitet (Duke university i Michigan)
4. ???
5. Profit

Vi träffade de andra volontärerna på flygplatsen och bekantade oss genast - ett mysigt festgäng från kapstaden vars engelska består av 33% afrikans, 50% engelska och 17% någon slags blandning mellan orkiska och klingonska - sköna är dem i alla fall! Vi har nu etablerat oss på Myrtle's Lodge som ligger verkligen mitt ute i ingenstans i Durban. Det finns inget riktigt internet (därav inaktiv blogg :<), staden ligger minst 30 minuter iväg och ingenting ligger i gångavstånd. Påminner lite om Mahikeng!

Vill påpeka att jag inte klagar, jag är faktiskt ganska nöjd med situationen, men jag vill återberätta situationen as it is so to speak!

Vi, tillsammans med Lucy, ska alltså organisera en veckolång genomgång inför deras slutprov. Detta ska vi göra genom att använda de ca 100 smartphones vi har tillgång till. Det bästa vi kan göra med telefonerna den här gången är att hjälpa eleverna när de räknar matte genom att lägga en massa Khan-academy filmer på telefonerna. Om ni inte vet vad Khan Academy är så är det en nisse på youtube som kommit på den fullständigt briljanta idéen om att ladda upp genomgångar av i stort sett allting på en youtube kanal - där man kan pausa, spola tillbaka, och gå igenom matte och andra ämnen för nästan alla årskurser.. Här är en länk:

http://www.youtube.com/user/khanacademy?feature=chclk

Just nu är det väldigt mycket jobb och förberedelse, ganska mycket stress, men det känns som att det kommer gå bra. Jag och Jonathan håller fortfarande på att vänja oss vid det Sydafrikanska arbetetsättet, vilket inte alltid är att föredra (om jag säger det snällt!)

Saker jag saknar med Sverige just nu är:

Lite basstruktur
Kommunaltrafik
Min bror
Skyrim
Viktor Schmidt (som kommer få ett blogginlägg tillägnat sig senare, ursäkta på förhand till alla som inte känner denna underbara varelse - men ni kommer få en ordentlig genomgång av denna övermänniska snarligen!)
Skyrim
Mina föräldrafigurer
Massa andra saker som kommer göra den här listan alldeles för lång.

Nu är det nog slut på det här blogginlägget! Jag hoppas på att kunna uppdatera er lite oftare med mycket roligare och intressanta saker också!

For now - farväl, och må kraften vara med er!

/Jonas

T.I.A, biblioteket och plankning towards a better future.

Hej kära bloggläsare.

I mitt förra inlägg så sa jag att detta inlägg skulle handla om engelskaproblemen på skolan. Det ska det inte. Det var så att när jag och Jonathan i måndags skulle för första gången ta bussen till skolan (som går 05.50 på morgonen) uppstod ett s.k T.I.A-problem - This is Africa. Låt mig berätta:

Jag och Jonathan ramlar ur sängen ca 05.10 för att göra oss i ordning för att träffa Thabang vid ett köpcentrum ca 5-10 minuter ifrån vår lodge kl. 05.30. Thabang är sen, så vi kommer inte iväg förän ca 8 minuter innan bussen går - och vi är ca 8 minuter (i rask takt) ifrån där bussen ska gå! Vi skyndar dit, bussen har inte gått på tid (T.I.A) - vi väntar tålmodigt på bussen och är glada att vi han. Fem minuter går, tio, tjugo - och tillslut frågar Thabang någon buss-nisse om Disaneng bussen. Det visar sig att bussen har slutat gå här - utan går helt plötsligt från en annan del av staden - och nu är det så sent att den inte går längre. Jag, Thabang och Jonathan irrar runt lite och försöker få tag på en shuttle-taxi som går till Disaneng - förgäves. Vi bestämer med Mr. Langa (rektorn) att oavsett vad vi gör kommer vi inte hinna till skolan innan kl 12 - så det är bättre att vi stannar hemma och jobbar. Kl. 07 kommer jag och Jonathan tillbaks till lodgen, skrattar åt att T.I.A och somnar i på den dag som blivit en förlängd-helg-dag.

Det blev inget möte eller jobb på biblioteket den dagen, det blev faktiskt inget jobb alls. Det är så att vi hade ingenting att jobba med, för att vi spenderade lite tid på söndag åt att förbereda ALLT som skulle kunna behövas förberedas till måndagen. Standard svenskt..

Det var dagens historia, sen dess har vi spenderat två dagar på skolan och har fått massor gjort i biblioteket. Här är lite bilder som beskriver utveckligen (ni kan hitta hur det såg ut innan i förra blogginlägget!):

Ovan kan ni se en bild ur samma vinkel som en bild jag tog dag 1!

Och till höger kan ni se de högar jag börjat sortera skönliteraturen i - från A-Z-högar!


Att tillägga är att det varenda författare har namn som börjar på M - så M högen är utan överdrift ca 8 gånger större än alla andra högar.

Enstaka böcker som låg huller om buller är nu sorterade in i högar efter kategori! Min favoritkategori är skönliteraturböcker som ligger i "Fine-ass-bok"-kategorin. Där ligger bara riktigt gamla böcker med hård rygg (ca 8 stycken just nu) - såna där som inte riktigt görs längre. Det är också roligt att notera att Shakespeare-kategorin är helt enorm.

Det är nu så mycket böcker på kategoriserade på golvet att vi gör snirkel-gångar mellan böckerna! Till höger är matte-högen, nere till vänster är sciences och uppe till vänster är en slags geografi/jordbruk/ekonomi-hög!









Ibland måste man dock slappna av och inte bara vara en robot som bär böcker. Jag fick en slag snilleblixt då jag blev påmind av begreppet "plankning" eller "planking". Det är lite för efterblivet för att förklara, det enklaste sättet att förstå vad plankning är att se bilder på det! Här är jag som plankar mellan två bokhögar:

Ni kanske inte gör sånt här varje dag - men för Jonas? Standard.

Jag är as-ball (jag och Jonathan har kommit fram till är när man är ball, så är man egentligen inte ball..)

Här är Jonathan som testar plankning i en slags superman-tolkning:

Och här är Thabang, som förmodligen nu tycker att svenskar är heeeeeelt sjuka i huvudet, som trycker en clean plankning.









Till sist har vi mig igen, i en lite svårare nedåtvinklad plankning:

Plankning är alltså när man ligger nedåtvänd, raklång på precis vadsomhelst. Kolla wikipediaartikeln: http://en.wikipedia.org/wiki/Planking_%28fad%29

Ni kanske tycker jag är galen - och helt ärligt så skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt >:D Vi hade i alla fall otroligt kul i vår planking-paus i vårt febrila arbete med biblioteket - som för övrigt nästan är färdigsorterat.. Bara att få upp allt på hyllorna igen..

Hoppas det är bra med alla! Peace out - och jag uppmuntrar alla att testa plankning så fort ni får chansen! Det är hel-festligt (också ett ord som inte alltid används till att beskriva ursprungsbetydelsen av ordet!)

/Jonas

Finns en del jobb att göra!

God morgon gott folk!

Jag tänkte bara berätta/visa om vad jag och Jonathan gjorde igår.

En av de grejerna som jag och Jonathan märkte att vi kunde hjälpa skolan med var att göra i ordning deras bibliotek, vilket används som ett bokförråd. Vår idé är att göra i ordning hela biblioteket där böcker ligger på hög, huller om buller (:D) - varav de flesta förmodligen inte används (bilder kan ni se lite längre ner i inlägget). Jag och Jonathan vill att biblioteket ska kunna vara en slags bas där han och jag kan vara - och elever kan få en plats där de kan jobba hur mycket de vill, få hjälp när de behöver och faktiskt kunna använda de böcker som finns där.

Igår började projektet!

Den här bilden (alla bilderna är tagna med en smartphone, så kvaliteten är inte alltid den bästa) är tagen ungefär 10 minuter efter vi börjat sortera böcker. Biblioteket såg ut sådär när vi kom in, fast de högarna som ligger längst ner till vänster/mitten låg då på hyllan till vänster!

 Standard bokhylla. Denna har vi ännu inte tagit itu med. Nästan alla är skönlitterära böcker där det inte finns typ 30 exemplar, vilket betyder att när vi börjar sortera dem borde vi försöka göra det i bokstavsordning.

Finns en viss ordning i biblioteket, här och där. När det ser ut som det gör på bilden till höger (det är bara läroböcker vilket också gör det enklare) är det enklare att sortera in böckerna efter kategori, klass, ålder osv osv.









Så här såg det ut när vi började. Mycket jobb? Ja. Det som är bra med det är att det är något som man bara måste göra en gång. När vi fått sorterat biblioteket, fått in lite datorer, smartphones, bord, stolar och gjort om denna håla med böcker till en fullt fungerande plats där elever kan få hjälp och plugga, plugga, plugga!

Så här såg det ut efter ca. två timmars arbete:

Nästan hela vänstra hyllan är avklarad!

Jonathan i bokhavet!

Det ni ser på översta hyllan är samlingar med samma bok som inte är tillräckligt många för att få sin egen hög på golvet. Alla ligger kategoriserade så att om vi hittar t.ex en udda mattebok kan vi gå till mattesektionen av översta hyllan, kolla om det finns en lika dan där uppe, och i så fall lägga in boken!


Mittenhyllan är nästan bara skönlitterära böcker.. Sparar nog det till måndag :)

 Från vänststra sidan under tavlan:

Språk - "The sciences" (kemi, fysik, naturkunskap, teknologi etcetcetc.), högen är rätt stor.. - Geografi - Agricultural sciences!





Nere till höger kan man också skymta deras samling av matteböcker.. fast här är en bättre bild:

Deras samling av matteböcker är verkligen HELT ENORM.. Används alla? Nej. Jag och Jonathan är rätt säkra på att mer än hälften av dessa böcker inte används. Vi hittade tillexempel ett tjugotal böcker om datorkunskap från 1990.. Lite som att läsa en geografibok från 1850 - det är snarare en historia-bok.

Det som är lite ledsamt är att trots alla dessa matteböcker går det inte bra för eleverna i matte. Eleverna delas in i två olika matematik-klasser.

Mathematics och Math Literacy. Mathematics är avancerad matte. I årskurs 10 (motsvarande ettan på gymnasiet) börjar eleverna läsa matte som motsvarar Matte D kursen på gymnasiet. De läser mycket av den matten och på sina tre "gymnasieår" läser de en konstant hög nivå utav matte.

Math Literacy är ganska simpel matte som liknar mer det svenska sättet att lära ut - allting är väldigt verklighetsbaserat. Det man skulle vilja är att åtminstone alla elever skulle klara Math Literacy, och att det skulle vara ganska okej att om folk inte klarade Mathematics. Jag som samhälles elever tycker det är rätt mycket viktigare att alla kan den matten som man behöver för att ta sig fram i livet, snarare än den kunskap man behöver för att räkna ut en sida av en triangels längd med bara två vinklar och en annan sidas längd.. Sånt tycker jag är ganska meningslöst om man inte siktar på att jobba mycket med avancerad matte!

Det som man också vill tänka på är att det går fyra gånger mer elever på math literacy än i athematics. I alla fall -  när vi frågade hur eleverna ligger till blev vi ganska chockade.

Resultaten för årskurs elva är följande:

Av de som går math literacy klarar får ca 23% av eleverna ens Godkänt, 77% klarar inte kursen.

Av de som går mathematics (elva personer), klarar tydligen 5% kursen..

Vänta nu.. 5% av 11? Så lite mer än en halv person klarar alltså kursen.. Inte undra på att skolan har problem.

Det finns väldigt mycket jobb att göra här, men det som känns otroligt bra är att det verkar som att eleverna är väldigt ambitiösa och alla vill att det ska bli bättre. Det känns som jag och Jonathan skulle kunna göra verklig skilland här - speciellt med biblioteksprojektet.

Det känns som jag skulle kunna skriva i år och dar om hur det ligger till - men jag tror att det räcker för den här gången.

Nästa gång jag skriver kommer jag nog nämna det som vi tror är det största problemet på skolan när det gäller analfabetism/dåliga resultat - att nivån på engelska är extremt låg fast all undervisning och interaktion mellan lärare och elever och elever med varandra SKA ske på engelska... Jag och Jonathan ska ha möte med skolledningen på Måndag, så mer om det då!

Saknar otroligt många personer! Längtar efter att få träffa er alla igen.

Hoppas allt är bra med er

Yours Truly

Jonas

Bättre sent än aldrig

Godeftermiddag gott folk!

Nu när jag varit i Sydafrika i nästan en månad har jag dragits med av en värld där knappt någonting är bråttom - vilket resulterat i att bloggen som jag planerat att starta har blivit uppskjuten och uppskjuten gång på gång. Men icke mer! Nu är den här. Jag kommer också att blogga i mer officiel form för organisationen jag jobbar med där det kommer stå exakt vad vi gör och håller på med i jobbet. Jag kommer också skriva lite sådant här - men bloggen kommer tillmestadels fyllas av de reflektioner, tankar och känslor man inte riktigt skriver om i en blogg som ska agera frontfigur för projektet jag jobbar med!

I första inlägget tänkte jag bara förklara varför jag är i Mahikeng i Sydafrikas nord-västra provins, och lite om vad jag ska göra - något som de flesta kanske vet men tål ända att upprepas!

Jag jobbar med en organisation som heter Learning Academy worldwide som jobbar med att bekämpa analfabetismen bland Sydafrikanska barn. Med barn menar jag även folk som är upp till typ fyra år äldre än mig - alla som går upp till gymnasiet. Jag och min svenska kollega Jonathan jobbar med lite olika skolor i - men främst en skola som heter Mogakolodi Masibi Secondary School som ligger i en by som heter Disaneng strax utanför Mahikeng. Där har jag och Jonathan uppdraget att, i stort sett och väldigt förenklat, lösa alla skolans problem med att barnen inte kan ordentlig engelska, inte kan räkna matte ordentligt m.m. Men det ska jag inte skriva om nu! Jag har bara internet-tid en kort stund kvar eftersom internet-caféet, likt allting annat i Mahikeng, stänger klockan sex. Standard.

Mer inlägg kommer inom kort! Hoppas mina berätelser och skildringar av verkligheten kommer att vara läsvärda och intressanta. :)

Vad mer skriver man i ett blogginlägg? Go Springboks (Sydafrika) i rugbyVM!

Klart Slut

Jonas